Midsommarfesten var trevlig, på alla sätt och vis. Det visade sig till och med att jag och en av värdarna gått på samma gymnasiekola. Gammalt skvaller kom upp till ytan, om el-läraren som gjorde proven åt oss, siffer-läraren som drog osmakliga "negerskämt", den sektliknande stämningen, och så vidare. Enda smolket i glädjebägaren var att ingen på festen förstod tjusningen med varken Gli Azzurri eller Mikael Nilsson. Men det är väl sånt man får ta.Och nu ska jag tydligen iväg till tidningen och jobba. Det här kan inte sluta bra. Det kan aldrig sluta bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar